You can hate but never break me.

Hejsan hoppsan. Idag blev jag då ett år äldre. Detta ska firas med tårta med mina fina och konstiga internatskamrater. Dock så blir det jag själv som får stå för tårtorna.
 
Mycket har hänt under de två veckor jag inte har bloggat. Jag har kört slalom så gott som varje dag, skadat min handled (måste kolla upp den?), kört snöskoter med vänner, tränat i gymmet, kommit ur en relation och varit till Norge på tävlingar. Narvik är verkligen ett av de finaste platser jag besökt. Min tävlingsprestation är inget att skryta om däremot. Jag fick en tolfte och tionde plats i puikkan på fredagens dubbeltävlingsdag. Lördagens och söndagens storslalom tävlingar klarade jag inte av, utkörningar båda dagarna. Vårt vandringshem vi bodde på (jag och killarna) var riktigt hemskt. Mögel i frysen, kallt i huset, malmtåg som gick varje timme på baksidan av huset och en dunkande krog som grannbyggnad. Dethär betalade var och en 900:- för.. Men gott sov jag! Jag var så utmattad efter de långa dagarna i backen så då nattimmarna närmade sig så var sängen väldigt komfortabel. Livet utanför störde inte mig. 
 
Denna vecka har jag inte sportlov som ni hemma i Finland har, här i Tärnaby har vi sportlov nästa vecka. Detta resulterar med att jag inte kommer ha något lov överhuvudtaget, but that's fine with me. Jag flyttar hem till Finland på torsdag och på måndag är det dags för skola igen. 
 
Svårt att visa Narviks vackra sida på bilder men här har ni två bilder ändå.
(1) Dethär med att backen var väldigt brant kan förklaras mha denna bild. Det är ju staden som syns bakom människorna som står på kanten.


(2) Här ser den dock platt ut.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Kom ihåg mig?

Namn:

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback