Tell the world i'm coming home
You can hate but never break me.
Hejsan hoppsan. Idag blev jag då ett år äldre. Detta ska firas med tårta med mina fina och konstiga internatskamrater. Dock så blir det jag själv som får stå för tårtorna.
Mycket har hänt under de två veckor jag inte har bloggat. Jag har kört slalom så gott som varje dag, skadat min handled (måste kolla upp den?), kört snöskoter med vänner, tränat i gymmet, kommit ur en relation och varit till Norge på tävlingar. Narvik är verkligen ett av de finaste platser jag besökt. Min tävlingsprestation är inget att skryta om däremot. Jag fick en tolfte och tionde plats i puikkan på fredagens dubbeltävlingsdag. Lördagens och söndagens storslalom tävlingar klarade jag inte av, utkörningar båda dagarna. Vårt vandringshem vi bodde på (jag och killarna) var riktigt hemskt. Mögel i frysen, kallt i huset, malmtåg som gick varje timme på baksidan av huset och en dunkande krog som grannbyggnad. Dethär betalade var och en 900:- för.. Men gott sov jag! Jag var så utmattad efter de långa dagarna i backen så då nattimmarna närmade sig så var sängen väldigt komfortabel. Livet utanför störde inte mig.
Denna vecka har jag inte sportlov som ni hemma i Finland har, här i Tärnaby har vi sportlov nästa vecka. Detta resulterar med att jag inte kommer ha något lov överhuvudtaget, but that's fine with me. Jag flyttar hem till Finland på torsdag och på måndag är det dags för skola igen.
Svårt att visa Narviks vackra sida på bilder men här har ni två bilder ändå.
(1) Dethär med att backen var väldigt brant kan förklaras mha denna bild. Det är ju staden som syns bakom människorna som står på kanten.
(2) Här ser den dock platt ut.
Running is a pain in the ass, but it sure will give me a nice one.
Jag var ute och sprang igår. Jag sprang i skenet av gatolyktorna. Mina ben kändes tunga som cement och min puls var onödigt hög. Efter joggingturen bytte jag snabbt om till shorts och t-shirt, fixade en vattenflaska och traskade iväg till gymmet. Fokus på mage, rygg och rumpa. Efter en timmes pass kom jag hem, jag duschade och skypade med min pojkvän tills han i princip somnade.
Idag gav jag verkligen allt på förmiddagens slalompass. Med ett leende på läpparna kunde jag går hem nöjd över min prestation trots än att jag gränslade en port under ett åk och ramlade. På eftermiddagen satt jag vid skolbänken och skrev slutklämmen på min uppsats så nu är jag helt klar med den! Två dagar före deadline dessutom. Nu på kvällskvisten har jag varit på den frivilliga Super-G träningen.
Min mage skriker. Bäst att ta reda på vad kylskåpet har att erbjuda.
Bekännelser
Jag har börjat dricka te.
Inte mycket men ändå.
Varmt vatten, en sked honung, tepåse och mjölk.
Gratulationer
Grattis bästa broder på födelsedagen!
Jag bor fyra trappor upp och du är välkommen in.
Såhär uppdaterande har jag nog aldrig varit.
Jag har nyss avnjutin mina sista chokladbollar till en kopp av starkt kaffe, lyssnat på musik och tittat ut genom fönstret. Jag har inte vistas ute över huvudtaget idag så jag hoppas verkligen på att jag känner mig friskare imorgon. Däremot har jag skypat med min fina familj idag. Länge sedan jag sist gjorde det. Munnen gick i ett för mig. Vi snackade ikapp veckorna och jag pratade verkligen på som ett pratkvarn. Thats me.
YOLO - said no cat ever.
Vilken matkoma jag fick efter dendär måltiden. Jag är inte den som kan ta rätta proportioner och mängder. Det var bara att äta upp det enorma berg av spagetti och maletköttsås jag hade skapat. Sen har jag också städat lite, såsom att torka handtag och dylikt med bakteriedödande medel. Min sambo, Liubik, är riktigt sjuk och jag vill inte släppa mig till samma tillstånd. Jag är ju ändå relativt frisk om man jämnför med alla andra..
Min fortsatta kväll kommer att se ut som sådan : jag ska göra massivt med kokosbollar och sen avnjuta dom till en lånebok jag lånade här om dagen; Karriär och köksbesvär av Sophie Kinsella. Jag är redan fast i den. Älskar hennes böcker.
(Bästa tillfället att baka är då man är sjuk. Då får man äta upp allt själv)
Besegrad
Förskylningen tog mig ändå. Jag vaknade upp i morse av att Johan ringde och jag kunde knappt prata av hur hes jag var. Men superglad är jag ändå. Samtalet var angående om att jag äntligen ska få internatplats hemma i Finland.
..... Hur som helst så har jag idag bara legat i sängen. Surfat runt på ipaden, druckit varm dryck och samtalat med Axel. Trots förskylning och huvudvärk ska jag nu bege mig iväg till butiken och handla mat. Mitt matförråd är tommare än tommast. Jag återkommer.
I'm battle tested
Idag är det fredag och jag är ledig med stort L. Jag har inte haft några lektioner över huvudtaget idag men jag har ändå börjat på med min uppsats och skrivit lite på den. Uppsatsen är långt ifrån färdig men det känns ändå skönt att jag har kommit igång med den. Nu ska jag titta på OS med de resterande friska eleverna på internatet. Vi är inte särskilt många, alla andra ligger och har feber. Inte för att jag annars brukar vara sjuk och så men jag känner mig ändå inte helt trygg. Senare ikväll ska jag och gymma och fixa skidor.
Måste bara tillägga att jag saknar alla mina nära och kära hemma i Finland. Det kommer bli så roligt att få återförenas med er alla igen då jag har flyttat hem. Jag blev så varm inombords igår kväll då min farmor ringde och ville ha hem mig igen. Älskar er!
Can't remember to forget you
Galet att man kan ha en sån otrolig värk i armarna och axlarna efter gårdagens gympass med Liubik. Förutom armar så körde vi mage och rygg. Före gymmandet var vi och sprang, vilket vi båda inte gjort på evigheter. Det kändes bra ändå. Att få springa av sig borde alla få göra. Det fungerar lite som en terapi enligt mig. Jag tror jag drar iväg på nästa joggingtur imorgon men då ska sträckan vara lite längre.
Annars så ska jag skriva en uppsats om "ett gott liv". Deadlinen ligger på 14 februari. Söker inspiration. Det första jag börjar tänka på är typ..... mat. Haha.
Nollgrader och solsken
Men vid skolbänken sitter jag. Inge slalom på dagens schema tyvärr.
Sjukt irriterande då man har tagit sin tid och skrivit ett blogginlägg och sen så försvinner det. Puts väck. Dagens långfinger går därför till bloggen. Bitch please.
Wellwell. Om helgens tävlingar så kan jag säga som sådan att jag känner mig riktigt nöjd med mina prestationer trots än att jag ramlade på lördagen och slog till min högra axel ganska ordentligt. Men ingen större skada skedd. På söndagen blev jag sjua så det väger upp det hela. Nu blir det slalomträning i två och en halv vecka och sen drar jag iväg till Norge på tävlingar. Sjukt taggad.
På tal om någonting annat så fick jag en fråga här på bloggen idag om hur länge jag tänker stanna i Svergie. Jag svarar som sådan att min tid här är snart över. Idag är det faktiskt exakt en månad tills jag sitter vid skolbänken i Finland. Blandade känslor. Det kommer kännas riktigt roligt att komma hem och så, javisst, men det kommer också kännas sjukt tråkigt att lämna Tärnaby. Jag har fått se så mycket, träffat så många nya ansikten och jag har fått massor av nya erfarenheter. Jag kan stå på egna fötter och jag kan ta vara på mig själv. Stängs en dörr så öppnas en ny. Man vet ju aldrig vart livet för en.
Jag kommer ta med mig allt av denhär tiden här.
